bandos2k

Kurs i dykerimedicin på Maldiverna oktober 2011 UPPDATERAD 2011-09-28
Anmälan till kursen 2011 är stängd. Anmälan till kurs 2012 kan göras enligt info nedan. För detaljerad info och anmälningsblankett gå till kursens egen hemsida www.divemed.net

Avsedd för läkare intresserade av sport- och yrkesdykning.

Kursen, som genomförts årligen sedan 1999, med undantag för 2010, riktar sig primärt till de läkare som är intresserade av sportdykning och som vill kombinera teori och praktik, men även icke dykande kollegor är mycket välkomna. För läkare som inte har sportdykarlicens, men som kan tänka sig att prova och eventuellt skaffa sig en licens erbjuder våra sponsorer PADI och SSDF sponsrad utbildning under våren/sommaren för de som anmält sig till kursen.

Kursen ger en kompetens som är likvärdig med utbildning i Skandinavien och kursplanen följer de rekommendationer som European Diving Technology och European Council for Hyperbaric Medicine har specificerat för utbildning till dykarläkare. Den som är intresserad av klinisk hyperbarmedicin eller marinläkeri kan komplettera detta i efterhand.

Föreläsare från de nordiska länderna kommer att garantera en bred och allsidig belysning av de i kursen ingående ämnesområdena. Seminarier i diskussionsform gör att kursdeltagare kan få en chans att bidraga med egna erfarenheter och få svar på frågor. Språket kommer att vara en blandning av engelska och "skandinaviska", lite beroende på ev deltagande elever som ej känner sig hemma i "skandinaviska".

För detaljer rörande praktiska detaljer såsom kursinnehåll, schema, resa, logi, dykning hänvisas till www.divemed.net där det också finns flera bilder som bland annat tagits i samband med tidigare kurser. På hemsidan finns också hänvisning till elever som gått kursen och som Du kan kontakta. Om Du vill ha ytterligare information kan Du vända dig till Dr Cecilia Olegård på tel kvällstid 031-703 45 06 eller till mig på konsulttel 08-50030111, torsdagar 1800 - 2000 alternativt via email: hans@ornhagen.se

jan and hans

Jan Risberg Hans Örnhagen

Läs mer om kursen på

Kurs i dykkemedisin på Maldiverne. av Jan Risberg
Maldiverna, en perfekt plats för utbildning i dykerimedicin av Hans Örnhagen

Kurs i dykkemedisin på Maldivene
Eller: Over bekken etter vann?
Jan Risberg
Oktober 2002 ble det fjerde internasjonale kurset i dykkemedisin arrangert på Maldivene. På kurset deltok 18 elever, skandinaviske og Maldivianske leger. Denne artikkelen gir bedre argumenter enn sol og sjø for å delta.

Et lite innledende forbehold
Dette kan ikke bli en nøytral/uavhengig kurskritikk. Tvert imot. Som medlem av kurskomiteen så har jeg en høyst farget oppfatning av kurset. Til gjengjeld er den basert på tre års erfaring. Les – og døm selv!
Utdanning i dykkemedisin
Dykkemedisin er ikke godkjent som klinisk spesialitet i noen av de skandinaviske landene. Norge har (hatt) den best regulerte godkjenningsordningen hvor Statens Helsetilsyn (tidl. Helsedirektoratet) godkjente leger som skulle utstede helseerklæring for yrkesdykkere. Helsetilsynet godkjente også leger som skulle delta i vaktordninger eller ivareta helsemessige forhold ifm off-shore dykking. I Norge, som i resten av verden, har Sjøforsvaret/Marinen vært viktigste opplæringsinstitusjon for leger med interesse for dykkemedisin. Sjøforsvarets UVB-Dykkerlege har i årtier arrangert grunnkurs i dykkemedisin av en ukes varighet. Kurset var primært rettet mot vernepliktige leger som skulle tjenestegjøre på stasjoner og fartøy med dykkere, senere har et økende antall sivile deltakere kommet med. Sjøforsvarets kurs omhandler tema som ubåtmedisin, militær dykking og hyperbar oksygenbehandling og tiden som kan avsettes til de ulike temaene må prioriteres strengt.
Det er et behov for internasjonal samordning og godkjenning av videreutdanning i dykkemedisin. Med denne bakgrunn har European Diving Technology Committee (EDTC) og European Committee for Hyperbaric Medicine (ECHM) utarbeidet forslag til standard for dykkemedisinsk opplæring (les mer på www.edtc.org). Denne standarden er ennå ikke godkjent av nasjonale myndigheter, men er det nærmeste man kan komme en internasjonal enighet om dette spørsmålet. Utdanningsstandarden er rettet mot fire ulike kategorier ”dykkeleger”. Utdanningsprogrammet for leger som skal utstede helseerklæring for dykkere er på minimum 25 undervisningstimer (+ praktiske øvelser), mens programmet for leger som skal utstede helseerklæring og behandle dykkere er på minimum 55 undervisningstimer (+ praktiske øvelser).
Et kurs blir til
Bakgrunnen for dette dykkemedisin-kurset på Maldivene var at kollega Hans Örnhagen (Totalförsvarets Forskningsinstitut, Sverige) ble kontaktet av hotelleieren til Bandos Island Resort på Maldivene. Dette hotellet eide et av landets to operative trykkammer. Kammert på Bandos Island Resort ble drevet i et ”Joint Venture” mellom hotellet (eier og teknisk drift) og DAN (medisinsk ansvarlig i samarbeid med tyske leger). Maldivene er et populært feriemål for dykkere og kammeret behandlet (og behandler) et stort antall dykkerulykker årlig. Hotellet og de Maldivianske myndighetene ønsket at også Maldivianske leger skulle få grunnleggende dykkemedisinsk opplæring slik at de kunne kjenne igjen og gi korrekt førstehjelp ved dykkerulykker på de mange øyene som landet består av. 1999 ble det første kurset i dykkemedisin arrangert for Maldivianske leger og spiren var sådd for en videreføring. Dr Hans Örnhagen og Dr Cecilia Olegård (Sverige) tok kontakt med Dr Ole Hyldegaard (Danmark) og forfatteren og April 2000 ble det andre kurset avholdt – denne gang med 14 elever fra de tre skandinaviske landene. Senere har kurset blitt gjentatt årvisst, siste gang oktober 2002 (18 elever).
Kursprogram (eller: Hvorfor må man dra til Maldivene?)
Spørsmålet enhver leser med minimum av kritisk holdning vil stille er: Hvorfor Maldivene? Dette må da være et søkt påskudd for å få seg en behagelig ferie?
De som har deltatt vil nok kunne rette opp inntrykket av 2 ukers ferie. Et av grunnelementene i dette kurset er at det møter (som eneste skandinaviske?) kravet til EDTC/ECHM. 2002 kurset hadde 62 undervisningstimer fordelt på åtte dager (dvs 8 timer/dag). I tillegg kom eksamen. Det store undervisningsomfanget med behov for to ukers kurs er en av grunnene til at kurset må gjøres spesielt attraktivt. Det er forståelig nok vanskelig å motivere en travel almenpraktiker fra å forlate sin praksis i 2 uker for å delta på et kurs om undersøkelse av dykkere og behandling av dykkerulykker. Han/hun har sannsynligvis et langt større problem med sine blodtrykks-pasienter enn med dykkerne han/hun undersøker/behandler. Av erfaring ser vi at det kan være vanskelig nok å ordne seg fri for en-ukes grunnkurs slik de i dag arrangeres i Norge og Sverige. Som kursarrangør er det fantastisk å kunne beholde alle elevene under hele kurset uten at noen må ”komme litt senere”, ”dra litt før” eller ”bare må gjøre noen ærender noen timer i dag” slik det lett blir når kurs arrangeres i storbyer. Mobiltelefoni i Maldivene er dels så dårlig utbygd, dels så utrolig kostbart, at det ikke representerer noen forstyrrelse overhode! Kanskje det mest spennende og ”morsomme” (beklager utrykket) er tilgangen på reelle dykkerulykker. Kammeret på Bandos behandler typisk 2-3 ulykker i uken, elevene har derfor anledning til å studere virkelige ulykker personlig. Selv om vi fortsatt har alt for mye trykkfallssyke i Norge, så er det langt færre dykkere som behandles ved Haakonsvern. Trykkammeret og den lille klinikken på øya er et utmerket lærested for praktiske øvelser. Vi tror også at det er gunstig at legene som senere skal undersøke og behandle dykkere har egen praktisk erfaring. På Maldivene får legene oppleve skikkelig ”pakketur-dykking”, dvs guidede turer til kjente dykkemål. Det erstatter ikke behovet for ”skandinavisk dykking” (dykkeklubber og smågruppe-dykking), men er et viktig supplement og virkelighetsorientering.

Kurset avsluttes med en meget omfattende (og med strenge godkjenningskrav) eksamen samt kurskritikk. Eksamensresultatene og tilbakemeldingene viser at elevene lærer det de skal (imponerende tatt i betraktning av at sol og sjø er et fristende konkurranse-element til forelesningssalen!) og at de er fornøyd. Kurset er godkjent av Statens Helsetilsyn som kvalifiserende for leger som søker godkjenning for å utstede helseerklæring for yrkesdykkere og er godkjent som etterutdanning av Den Norske Lægeforening.
Interessert?
Kurset arrangeres for leger og det faglige nivået er tilpasset dette. Kurset har også hatt noen få elever av andre kategorier (medisinerstudenter, dykkere) med spesiell interesse. Vi tror kurset kan være nyttig for de som ønsker en dypere forståelse av dykkemedisin og dykkefysiologi enn det som tradisjonelt tilbys. Ønsker du mer informasjon om kurset som neste gang arrangeres ultimo oktober 2003 (innhold, tider, påmelding, kostnad osv.) bør du besøke hjemmesiden: www.divemed.net

Vi ønsker å takke DAN Skandinavien, PADI og Svenska Sportsdykarförbundet og for økonomisk støtte til gjennomføring av kurset.

Tillbaka till början av sidan

Maldiverna, en perfekt plats för utbildning i dykerimedicin.
Hans Örnhagen

Maldiverna, cirka 1800 öar i 19 atoller spridda som ett 800 km långt pärlband sydväst om Srilanka. På ca 120 av öarna bor de 200 000 invånarna varav 50 000 i huvudstaden Male som ligger ungefär mitt i kedjan av atoller. Sedan de första svenskarna kom hit som dykturister på 60-talet har öarna utvecklats till ett av de stora dykparadisen i världen. Idag görs uppskattningsvis mellan 1.5 och 3 miljoner dyk per år.

Inte långt från Male ligger Bandos Island Resort en liten ö som det inte tar mer än 15 minuter att promenera runt. Denna ö har kommit att bli navet i dykerimedicinsk verksamhet på Maldiverna. Här finns sedan några år en medicinsk klinik med en tryckkammare som idag drivs av tyska läkare inom ramen för DAN- Maldives, en gren av Divers Alert Network. Vid kliniken kammarbehandlas ca 70 dykare om året, vilket gör platsen lämpad för utbildning i dykerimedicin eftersom eleverna får se verkliga patientfall. Som jämförelse kan nämnas att i Sverige behandlas mellan 30 och 50 dykare fördelat på i huvudsak de fyra kamrarna i Stockholm, Göteborg, Uddevalla och Helsingborg.

Den primära initierande faktorn för en kurs i dykerimedicin på Bandos var nu inte alla patienter utan att man från maldivianska statens sida ville ha hjälp med att utbilda några maldivianska läkare i dykerimedicin. Året var 1999 och tre läkare utbildades av Dr Cecilia Olegård narkosläkare från Göteborg, som hade kontakter med Bandos, och mig under en 14 dagars period. Efter denna kurs stod det klart för oss att man på Bandos hade en nära nog idealisk utbildningsplats för dykerimedicin. Tillgång till tryckkammare och patienter har jag redan nämnt. Lägg till detta en mycket väl utrustad och modern dykskola, ett hotell i bästa klass med utmärkta konferenslokaler, familjevänlig miljö med aktiviteter för icke dykare etc gör Bandos till en utmärkt kursplats. För att kunna vidga elevantalet behövde vi vara fler och det var då naturligt att kontakta kollegor i de nordiska länderna för att kursen skulle bli ”skandinavisk”. Dr Jan Risberg från Bergen och Dr Ole Hyldegård från Köpenhamn kontaktades, och de visade sig vara intresserade av medverka.

En kurs av detta slag är nästan omöjlig att genomföra utan stöd från större organisationer. I botten fanns stödet från Bandos Island Resort, som är intresserade av att ön ”marknadsförs” som en konferensplats och medicinsk centrum. PADI, DAN Skandinavien, NAUI Scandinavia och SSDF nappade på idén att lämna stöd för att täcka kostnader för föreläsarna. När kurskonceptet diskuterades stod det klart att vi skulle följa den av EDTC och ECHM föreslagna kursplanen. Vi menade också att en läkare som skall bedöma sportdykare bör dyka själv och vi fick därför möjligheten att låta deltagare utan sportdyklicens utbilda sig inom valfri organisation hemma i Sverige innan avresa som en gratis bonus från de stödjande organisationerna.

Den andra kursen samlade 15 elever, huvudsakligen från Sverige och den tredje, dvs kursen våren 2001 hade 9 elever. Eleverna har skiftande bakgrund och ålder men ett gemensamt intresse i sportdykning. I kurs två deltog Peter Lindholm som är doktorand på Karolinska Institutet och därför, förutom att vara elev, också fungerade som lärare i sitt specialområde andhållningsdykning. I vårens kurs ingick två studenter från Göteborg Kristofer Torle och Anders Sandin som stödda av Göteborgs Dykeriteknik /HTT gjorde ett fördjupningsarbete ”Dykeriolycksfall vid sportdykning- en jämförelse mellan Maldiverna och Sverige” inom ramen för sin läkarutbildning vid Göteborgs Universitet.

Nästa kurs är planerad till oktober 2002. Information finner man på www.divemed.net
Även om man nu diskuterar att minska kraven på läkarmedverkan vid påbörjande av sportdykarutbildning så vet jag att behovet av läkare kunniga i dykerimedicin kvarstår. Läkare kommer att behövas, inte minst för att utbilda de instruktörer som i framtiden eventuellt skall avgöra om en elev bör söka läkare eller ej. Det blir ju instruktören som många gånger kommer att få besvara frågor från elever som är osäkra på om de skall uppsöka läkare för friskintyg eller ej. Det kanske rent av kan bli så att man bör genomföra fördjupningskurser i dykerimedicin för dykinstruktörer och då kan ju Bandos bli en lämplig plats för detta i och med att infrastrukturer redan finns.

För ett år sedan öppnades ytterligare en medicinsk klinik med tryckkammare på ön Kuramate. Tyvärr ligger de två kamrarna ganska nära varandra, vilket betyder att patienter från nord och syd Maldiverna fortfarande får långa resor, men man menar att de flesta dykturisterna finns i området närmast huvudstaden Male så det skall finnas patientunderlag för båda kamrarna. Hur det blir med det får väl framtiden utvisa. Själv hoppas jag naturligtvis att antalet dykeriolycksfall minskar.

Till toppen på sidan

Till första sidan